En spännande och intressant film på SVT2 om David Hockney och vad han målar idag. En av frontfigurerna på konstscenen i London på 1960 talet. nu 70 år och fortfarande aktiv. Jag har alltid varit fascinerad av hans målningar från sin första resa till Kalifornien. De beskriver hans möten med en ny kultur, både inom kärleken (gay) och miljöer (samt reklamen).
David Hockney: The Second tea 1, 1961
Mer finns på hans hemsida.
Filme ”Dream of Life”, regi Steven Sebring, gjordes 2008 och premiärvisades på SUNDANCE FILM FESTIVAL, PARK CITY UTAH, USA samma år. Den fick pris där för bästa foto. Nominerades till Jurypriset vid samma festival. En fantastisk film, en poetisk berättelse om en konstnärs utveckling och var hon befinner sig idag, i livet och i konsten. Trailer finns här.
”Livet är ett äventyr som vi själva utformar och som genskjuts av en serie lyckliga och olyckliga händelser”.
Patti Smith
Nordiska Akvarellmuseet ligger i Skärhamn på Tjörn ( 7 mil norr om Gtbg). Invigdes år 2000. Jag har länge velat se detta museum. När så denna utställning kom tvekade jag inte. Linda och jag hade en heldag där. Såg den fantastislka utställningen med Andrew Wyeths akvareller från Olsens hus, resencerad här. Jag har aldrig tidigare sett så många verk i original, det var en fröjd. Framför allt eftersom det är så mycket känsla som förmedlas i bilderna. Detta är konst när det är som bäst. Något som är sett och upplevt förmedlas genom stänk och linjer på ett papper. Magiskt!
Vi deltog på en visning som ytterligare förhöjde upplevelsen. Detta är första gången Andrew Wyeths bilder visas i Sverige. Jag såg en tempera målning som ingick i The Hammer Collection på Nationalmuseet på 80-talet, det är den enda tidigare vad jag vet. Efteråt var vi så tagna så vi var tvungna att svalka av oss.
Staffan Hallström: Ingens hundar II, olja på duk, 105 x 138 cm, 1958 (NM5442)
Jag gick för att titta på Evert Lundquist och Lee Lozano på Moderna Museet. Istället blev jag helt tagen av Ingens hundar. Denna målning är ju så känd och jag har sett den massor med gånger . För fösta gången såg jag den, för första gången öppnade sig bilden för mig. Kraften och uttrycket grep mig direkt denna gång. Letade senare på nätet efter mer info och hittade denna sida om Staffan Hallström. Senaste utställningen med hans konst var i Olle Nyman´s ateljé i Saltsjö-Duvnäs 2003: Bilden inom mig. Den andra målningen som fastnade var denna:
Willem de Kooning: Figut i träsk landskap, 63,5x 76 cm, olja på duk, 1966 (MOM 267)
Jag har aldrig tidigare varit särskilt förtjust i de Kooning men nu gick denna bild fram till mig. Jag såg förbi färgen på ytan, en bild uppstod, fylld av liv och kraft. I andra målningar av de Kooning tycker jag att teckningen är för hård och dominerande. Inte i detta fall. Här öppnar sig ett landskap färdigt att upptäcka.
Evert Lundquist: Flicka mot gul fond, 1983
Hur blev det med Evert Lundquist ? Utställningen var på nedre våningen utan dagsljus. Kliniskt hängd och alla målningar med nya ramar. Det kändes för avskalat och gjorde inte rättvisa åt bilder. Det var mycket folk, kanske för att det var sista helgen men det gjorde mig glad att intresset för måleri är så stort. Lundquists sena måleri är det jag gillar bäst, det avskalade och enkla. Det tidiga känns tungt och ångestfyllt för mig. På Konstfack hade jag Janne Brauner som lärare i måleri. Janne gick för Lundquist på Mejan. Vi Konstfack elever på måleri fick besöka Evert Lundquist i hans ateljé i Drottningholm, 1984 ungefär. Evert var hur vänlig som helst och berättade om sitt måleri för oss. Han snickrade sina ramar själv. Jag tyckte att de fungerade som en övergång mellan hans motiv och värden utanför. Nu var den övergången borta. Utan tvekan är det bra måleri i alla fall och denna utställning på Moderna är väl tidtypisk och ett sätt att presentera Lundquists måleri. Två målningar hade kvar de ursprungliga ramarna vilket var behållningen för mig:
I dokumentärfilmen: Running Fence, Sonoma and Marin Counties, California, 1972–76 skildras konstnärsduon Christo & Jeanne-Claude kamp mot myndigheter och jordägare för att uppföra detta nästan 4 mil långa konstverk. Debatten gällde om detta var konst. Det var epokgörande för sin tid. Sedan dess har duon gjort flera uppmärksammade verk. I filmen från 1976 betonas Christo själv, inte så mycket av Jeanne-Claude. Numera betonas att båda har skapat verken tillsammans. I november 2009 gick Jeanne-Claude bort så Christo är åter ensam. Från den 2 april minns man projektet Running Fence på the Smithsonian American Art Museum: Remembering the Running Fence. Andra spännande verk av duon är Wrapped Reichstag 1995 och The Gates 2005.
Klicka här för intervju med Francis Bacon 1965 från Tate Britain.
Mycket bra föredrag igår om Francis Bacon av Rolf Wohlin. med ett rikt bildmaterial presenterades en målare som måste måla annars går han under. Ett tufft liv fyllt av smärtsamma upplevelser där måleriet blev Bacons kanal för att överleva. Så starka bilder så att de känns i magen. dessutom fyllda av konsthistoriska referenser och många bildmässigt starka lösningar. Bacons behandling av perspektivet och rummet visar någon som kommit väldigt långt. Bacon skapade en egen bildvärld, byggd på lån från andra konstnärer men transformerat till sitt eget.
Bacon är både en konstnärernas målare och en talesman för de utsatta och drabbade men som slår tillbaka med sina bilder.
På YouTube finns det ännu fler intervjuer med Bacon såsom denna.
Francis Bacon: Three Studies for a Crucifixion 1962, olja på duk 198 x 145 cm Guggenheim Museum
Nu på onsdag den 24 mars klockan 18-20 i Lidingö Stadshus håller Rolf Wohlin föredrag om den irländska målaren Francis Bacon 1909-1992. Föredraget har titeln Det omättliga ögat. För mer information: Klicka här.
Brett Amory, Waiting # 47, olja på pannå, 122 x 61 cm, 2009
Målningar av Brett Amory. USA, född 1975 hittade jag på nätet. Fastnade direkt för hans motiv värld och hans sätt att måla på. Brett är född i Virginia och flyttade 1996 till San Francisco där han bor och arbetar. Jag gillar särskilt hans sätt att använda flera exponeringar av en figur i samma målning. Målningar ger intryck av ett lätt handlag och att det gått fort att måla dessa motiv. Han har en sin egen hemsida men en snabbare presentation finns på Thinkspace Art Gallery i Los Angeles.
Brett Amory, Waiting # 33, olja på pannå, 122 x 66 cm, 2009
Båda bilderna publicerade med tillstånd av konstnären.
Andrew Wyeth, amerikan 1917-2009: Spring fed, , tempera ca 70 x 100 cm 1967.
En förmiddag när AW var som vanligt hos Kuerners och letade motiv hörde han ljudet av porlande vatten. Han gick in i brygghuset i ladan. Där porlade det färskaste och kallaste vatten han upplevt. Det var kallare där inne i brygghuset än utomhus efter en lång vinter. Utanför åt kalvarna av sitt vårfoder, därav titeln på tavlan. AW blev utmanad. Skulle han kunna måla denna starka upplevelse av vår och källan till liv ? Han arbetade länge med kompsitionen, han hade ett tag en kvinna i förgrunden men han insåg att hon ej behövdes. Till slut när han förenklat mycket uppstod ljudet igen. Ljudet av vattnet som rinner över kanten och ljudet av det rinnande vattnet från kranen. Han avslutar med: ” It´s life itself, endlessly moving, making sounds. ”
I boken Andrew Wyeth : A Scret life av Richard Meryman 1996, beskriver AW en helt annan bakgrund till målningen. Där framhåller han att målningen handlar om Robin Hoods död. Plåthinken är hjälmen och vattenkaret blir hans kropp. När man betraktar målningen med den vetskapen ser den helt annorlunda ut. Plöstligt får jag in ett mänskligt mått både i rummet och i tiden. Det är inte det realistiska av bildandet som är viktigt utan gestaltningen av en upplevelse. Att måla det man hör.
