PLQ: På stranden 2011-2012
Vernissage kort Lidingö salongen 2012
Mer på Lidingö salongens hemsida här.
PLQ: På stranden 2011-2012
Vernissage kort Lidingö salongen 2012
Mer på Lidingö salongens hemsida här.
Jag hittade den film på You Tube från salongen 2010 då jag hade med tre målningar från Lissabon.
Först är det invigningstal men efter fyra minuter presenterar de närvarande konstnärerna sina verk. Min syster Lena Lindqvist deltog med två tavlor:
Curatorn Jeremy Lewison inviger utställningen på gårdagens vernissage, torsdag. Utställningen öppnar imorgon lördag på Moderna Museet. Tre konstnärer och vad de målade de sista åren i sina liv. Mycket sevärd.
Björn Wessman ställer i sommar ut på Millesgården, Lidingö. Mycket sevärt och inspirerande! Stora målningar som andas av ett eget organiskt liv. En bra film om konstnären av Janne Forsell visas också. Bilden ovan visar en detalj av målningen La Maison eclairée från 2011.
La Maison eclairée,
Igår var det vernissage på Ung Vårsalong på Liljevalchs där min yngsta dotter är med !
Både Stockholms Auktionsverk och Bukowskis har ett nytt upplägg. Koncentration på det ”Samtida” , tidigare ”Moderna”.
Väldigt få möbler och en mera spatiös hängning. Till det bättre även om det var roligt att själv lyckas hitta favoriter i den tidigare rörigare hängningen.Många verk var kraftigt övervärderade, många återrop blev det också. Lars Lerin gick högt över utrops pris. Att Linn Fernströms målning ”Ballongerna” gick så högt är förvånande…
Bukowskis hade Cecilia Edefalk´s ”Baby” från 1986-87 bland mycket annat. Den hänge monumentalt med en vakt framför hela tiden. En härlig bild i sin storlek även om jag inte är överförtjust i hur hon målat huden. Avundsjuk bara ?!
Utställningen på Auktionsverket var väldigt stark. Där har dom tjänat på att rensa ut och tydliggöra de enskilda verken.
Fastnade för en fin liten målning av Bo Larsson: ”Stockholmsliv” från 1981.
Typ 1972 såg jag och mina kompisar Salvador Dali på Moderna Museet. Det var en stor aha-upplevelse. Det var en ny värld som öppnade sig; så här kunde man också måla! Steget till Halmstadgruppen var inte långt. Även om dom inte var lika häftiga som Dali.
Nu var det med en viss bävan jag gick till Millesgården för att se denna samlingsutställning. Urtrist tyckte jag först. Gick snabbt ut och vilade i parken fylld med höstfärger. Fast något hade fastnat. Återvände till utställningen. Jag kunde se vissa kvalitéer, en målar och skapar glädje. Fast det är så färgat av sin tid. Det känns mögligt och daterat. Det är väl varje epoks gissel. Ingen står fri från sin samtid.
Näväl, denna syn som mötte mig på min andra runda var värt allting:
Efter det var jag ganska nöjd och jag njöt av hösten i Milles trädgård.
Tack vare att utställningen med Annie Leibovitz: A Photographer’s Life 1990-2005 på Fotografiska museet blev förlängd kunde Linda och jag se den i helgen som var. En stark utställning om liv och död. de två väggarna med bilder ur det privata och beställnings uppdragen var väldigt bra. Trångt om utrymme men det var värt att pressa sig in där. Mer om A.L. karriär.
Ola Bilgren ”Flicka i rött” 1994 är den målning som möter besökaren på Liljevalchs, både i stora hallen och på affischen. I samma rum hänger också en av Ola Bilgrens röda interiörer. Roligt att dessa lyfts fram just nu. De har länge varit favoriter och förebilder för mig. Utställningen är delar av Alf Holms privata samling svensk konst, med fokus på södra Sverige, framför allt Göteborgs koloristerna. En annan favorit är Olle Skagerfors som är representerade med ett flertal verk. Katalog med 5 vykort för 10:-, prisvärt!
Olle Skagerfors Självporträtt II, 1965
Nordiska Akvarellmuseet ligger i Skärhamn på Tjörn ( 7 mil norr om Gtbg). Invigdes år 2000. Jag har länge velat se detta museum. När så denna utställning kom tvekade jag inte. Linda och jag hade en heldag där. Såg den fantastislka utställningen med Andrew Wyeths akvareller från Olsens hus, resencerad här. Jag har aldrig tidigare sett så många verk i original, det var en fröjd. Framför allt eftersom det är så mycket känsla som förmedlas i bilderna. Detta är konst när det är som bäst. Något som är sett och upplevt förmedlas genom stänk och linjer på ett papper. Magiskt!
Vi deltog på en visning som ytterligare förhöjde upplevelsen. Detta är första gången Andrew Wyeths bilder visas i Sverige. Jag såg en tempera målning som ingick i The Hammer Collection på Nationalmuseet på 80-talet, det är den enda tidigare vad jag vet. Efteråt var vi så tagna så vi var tvungna att svalka av oss.